Idag har jag varit ledig, så fick sovmorgon. Skulle vara skönt om man kunde ha utnyttjat det lite. Men nej! Jag var uppe kl.8 och skrubbade köksplattorna. Aja, nu håller jag på att göra scones till mig och amanda, och senare idag åker jag till pappa & co. Jag kommer vara där till den 25 dec och då åker jag vidare till sala och älskling ♥

Idag började min dag bra. NOT! Varje morgon åker jag buss till stationen för att ta tåget till västerås. Idag lyckades bussen gå sönder, när det bara var 10 min kvar till mitt tåg skulle gå. Så jag fick springa från slussen (början av sjukhuset) till stationen och hann precis med tåget. Men lagomt trött och svettig jag var när jag kom fram, fyfan!

Sen var jag och Erika på studiebesök på barnahus, vilket inte var så svårt att fixa eftersom de är i samma enhet som våra praktikplatser. Vi fick vara med på ett samråd tillsammans med polis, socialtjänst, förskolepersonal, åklagare, personal från ungdomshälsan och BUP. Hemska saker som togs upp. Vi fick reda på tunga saker, men det var sjukt spännande och de gör ett jättebra arbete. Vi fick även se en inspelad video från ett barnförhör med ett barn som blivit sexuellt utnyttjad. Det var så sorgligt och jag fick hålla inne tårarna. Jag kan inte förstå hur en människa kan göra något sådant mot en annan, speciellt oskyldiga barn!

Jag har suttit och kollat igenom mina gamla inlägg under kategorin tankar, är lite spännande att läsa om vad jag kände och tänkte under min svåraste period i livet. När jag tänker tillbaka kan jag inte sätta mig in i hur jobbigt det egentligen var, och jag förstår inte att jag pallade hålla mig kvar. Det är jag oerhört glad för idag!

Eftersom jag har praktik hela den här terminen och är borta från ungefär sex på morgonen till sex på eftermiddagen så hinner jag inte träffa älskling så mycket eller har ork till nått annat. Därför längtar jag till skolan, plus att jag iinte gillar att jobba och skolan passar mig bra. MEN jag lever därmed i en paradox mina vänner. Jag längtar till skolan, men det i sin tur kommer leda till mycket fritid och dötid som sakta kommer äta upp mig (som det gjorde förut). På det sättet är det bra med att inte ha nån fritid alls för jag orkar inte göra nått eller hinner knappt tänka på hur mycket jag saknar älskling. Men jag vill ju ändå inte ha praktik. Ja ni ser, vilken paradox va? Kan jag inte få lite balans i livet istället för antingen eller?

Aja, vi får väl se om det kommer många tycka-synd-om-mig-själv-inlägg efter januari då praktiken är slut, vilket i så fall kommer vara ett tecken på att jag har för mycket tid över och hinner övertänka allt tusen gånger.

Den här dagen har varit helt värdelös. Skulle vara i skolan från nio till fyra men efter tio minuter var vår lärare tvungen att gå, så vi fick sluta. Bara för att jag skulle vara ensam hemma idag. För att fördriva tiden har jag gått på stan, promenerat, tvättat, städat lägenheten och lagat matlådor. Ändå har tiden gått sjuuk segt. Vad händer med mig när jag är ensam egentligen? Jag klarar inte av mig själv och mina tankar alltså. Jag får panik bara på sån liten tid. Jag som längtar efter att praktiken är slut så jag får gå i skolan igen, men då kommer mer fritid och mer ensamtid. Vilken paradox alltså. Vet inte riktigt vad jag vill längre. Jag hatar verkligen att vara ensam.

Kollade nyss på copycat singers med Lasse. Jag kommer alltid minnas hans låt teddybjörnen Fredriksson. Jag har en egen nallebjörn som jag fick av min pappa när jag (tro det eller ej) var fyra år. Jag kommer ihåg när jag fick den, vi bodde i märsta och var på ett karusellområde. Min nalle har inte fått något namn än, efter 17 år! Men jag vet att det är en han, men har inte hittat ett perfekt namn än. Han har varit med om mycket och sett mer av mig än vad nån annan har. Genom honom känner jag mig tryggare eftersom jag tänker på min pappa då. Jag vet, jag är en pappas-flicka. Men men, den ger starka minnen. Både bra och dåliga från hela livet.

Min teddybjörn. Fast det är en kille, så har han min lillasysters gamla kläder ♥

Idag skulle jag på studiebesök tillsammans med Erika och familjebehandlingen men när jag satt på tåget till västerås så blev det avbokat. Då förljde jag istället med min handledare till åklagaren för åtalsunderlåtelse för en som går hos oss. Sen fick jag sluta men det gick inget tåg på nästan två timmar så hann gå på stan en snabbis.

Nu ska jag hämta upp älskling på station! ♥

Okej, nu har jag inte deppat på länge så måste skriva av mig lite. Just nu känns allt sådär meningslöst igen, den känslan jag så ofta hade förut. Jag gjorde till och med ett KASAM-test (känsla av sammanhang) som de använder sig av på praktiken och fick så dåligt att det stod att jag var deprimerad, hmm :/ men saken är den att jag börjat fundera så mycket. Jag vet inte ens om jag vill bli socionom för jag känner typ att jag aldrig kommer klara av det. Plus att märkliga saker hänt på sista tiden som jag bara går och tänker på. Sen vet jag att det kommer bli lika som förut, att jag kommer få vara ensam så många helger, vilket jag verkligen hatar mest av allt. Det är ju inte alls ofta jag åker till Halmstad, inte lika mycket som jag skulle vilja, så andra helger har jag inget att göra. Att åka till avesta är inte direkt jättepopulärt hos mig eftersom jag får ångest så fort jag kommer dit.

BLÄÄÄ, nu blev det mycket skit på en gång. Jag vill bara ha dig här. Saknar dig som fan redan och det var inte alls länge sen vi sågs, men jag kan inte få nog. Jag behöver dig!